Originalet av inlägg:1527001
Redigerat:2026-11-04 22:14:00

Jag fick till mig över DM att Miika i intervju sagt att Fofana kan användas även till höger vilket låter mer lovande. Kanske att man i pressmeddelandet valde att lägga allt krut på Fofanas odramatiska debut i norrettan och missade lite med hans tilltänkta position.

Gällande längden är 162 cm rätt anmärkningsvärt kort för en 20-åring. Sen behöver det ju inte bli ett problem om han kan kompensera med andra spetsegenskaper såsom fart, teknik och smidighet. Taha Ali är förvisso en dryg decimeter längre, men ansågs länge för klen för spel på högre nivå och det gick ju rätt bra där ändå till slut.

Något jag dock filosoferar över ibland i denna nya värld av datadriven scouting är hur man värderar spelarens tidigare omgivning. Exempelvis hur många mål eller assist en spelare gjort beror direkt eller indirekt på att medspelarna runt omkring har helt andra fysiska attribut. En ytter på 162 cm kanske får ett helt avgörande fysiskt stöd från en lång target till anfallare eller en kraftfull defensiv mittfältare som städar upp och hur vägs det in när vi ska översätta spelarens historik i vår nya kontext?

Om jag fortsätter på det spåret så kan man konstatera att merparten av våra förvärv senaste tiden såsom Assadi, Donkor, Aziz och nu även Fofana inte direkt är några kraftfulla fyrtorn. Till och med Matthys med sina ståtliga 185 cm får ju anses vara rätt ganska modest med tanke på hans position.

Carlstrand är förvisso 184 cm, men vi valde honom framför den längre och mer uttalade target-spelaren Bazdar. Och det är väl någonstans rimligt om vi nu ska spela mer på fötterna, men samtidigt är det en potentiell extra dimension i spelet som helt eller delvis begränsas. Tittar man även på det senaste årens skytteliga dominerar lite längre spelare såsom Priske, Lien och Ure - kanske gynnas de lite extra i en liga som Allsvenskan?

Det är självklart fullt möjligt att en klubb som Barcelona hade klarat sig fint med ett gäng Xavi’s utan en Busquets vid sin sida för dessa Xavi’s håller så exceptionellt hög klass. Men i den fysiska allsvenskan, där vi aldrig kan hålla kvar den nivå av kvalité längre än en max halv säsong, är det lika vettigt där?

Den något pyrande oron är alltså att vi i vår iver att implementera ett nytt bollförande spelsätt tappar bort oss med truppsammansättningens balans. Vi rycker upp ett gäng individuella trollgubbar från deras tidigare omgivning och räknar kallt med att de ska skarva sig fram till sina lägen - men helt utan möjligheten att kunna falla tillbaka på ett mer fysiskt spel om så krävs.

Ovan oro kan såklart elimineras helt under kommande månader beroende på ytterligare förvärv, men jag tycker det finns signaler i vårt centraliserade sätt att spela nu på slutet - och med de spelare vi valt att ta in - som också ställer väldigt höga krav (för höga för Allsvenskan?) på sättet vi valt att försöka spela.