Originalet av inlägg:1525689
Redigerat:2026-10-12 16:00:00

Känner att jag måste få skriva av mig lite.

De senaste haverierna på hemmaplan mot Örgryte, Västerås och BP börjar och slutar med tränaren.

Det är uppenbart att José vill att ytterbackarna ska kliva högt. Problemet är att det också skapar enorma ytor bakom dem. När motståndarna vinner boll behöver de ofta inte ens spela sig igenom oss. Det räcker att slå den tidigt ut i ytan bakom ytterbacken så är vi på hälarna direkt.

BPs 2-1 och 3-1 igår är perfekta exempel. De målen händer inte om Mads står 10-20 meter lägre i planen. BP vinner boll och spelar direkt bakom honom på en ytter som sticker. Plötsligt springer vi hemåt mot eget mål istället för att försvara organiserat. Exakt samma sak hände mot Västerås. Och mot Örgryte. Vi blir sönderkontrade på kanterna gång på gång.

Om kritiken ska riktas någonstans är det därför mot tränarteamet. Inte för att spelarna är felfria, utan för att samma problem återkommer match efter match utan att någonting verkar förändras. Man fortsätter att spela på samma sätt och hoppas att den offensiva vinningen ska överväga den defensiva risken. Hittills har den inte gjort det.

Kanske finns det en långsiktig tanke bakom detta. Kanske ser man 2026 som ett mellanår där resultaten är sekundära och där man är beredd att ta de här smällarna för att bygga något som ska flyga nästa säsong. Jag vet inte.

Men jag tycker redan nu att det är legitimt att ställa frågan vem som driver den här dogmatiska inställningen och oviljan att justera något som uppenbarligen inte fungerar här och nu. Är det José själv? Är det en linje som kommer högre uppifrån? Och vem inom den sportsliga ledningen står bakom att man fortsätter på samma spår trots att vi gång på gång blir straffade på exakt samma sätt?

Den sportsliga ledningen bör inse att de leker med elden. Det här är AIK. De flesta supportrar är fullt införstådda med att den här säsongen kan vara ett mellanår där man bygger något mer hållbart för framtiden. Det finns tålamod för det. Däremot finns det inte tålamod för att bli totalt utspelade och släppa in tio mål på två hemmamatcher.

Andra klubbar har genomfört ombyggnationer utan att fullständigt kollapsa defensivt. Så varför ska AIK behöva göra det? Varför ska utveckling och konkurrenskraftiga prestationer vara varandras motsatser?

Samtidigt ska man vara ärlig med att tränarstaben inte heller har haft optimala förutsättningar. Truppen är skadeskjuten och det märks. Men det är också uppenbart att kombinationen av gårdagens backlinje och ett kollektivt svagt tremannamittfält är ett recept för problem. Geiger och Ali håller i mina ögon en medelmåttig allsvensk nivå, och stundtals en låg allsvensk nivå, framför allt i det defensiva arbetet. Kanske hade José kunnat komma längre med ett friskare lag och bättre balans centralt.

Men oavsett skadeläge är det svårt att bortse från kärnfrågan: AIK släpper inte in de här målen på grund av otur. AIK släpper in de här målen därför att man gång på gång lämnar exakt samma ytor öppna.