Originalet av inlägg:1523917
Redigerat:2026-09-01 20:03:00

Angående Aziz

För mig är AIK det allmänna.

Det är därför jag älskar att gå på Norra. Efter 26 år med årskort har jag stått bredvid människor från alla delar av samhället. Där jag står finns pensionären med mustasch som en gång ramlade ihop och nästan dog på läktaren men som ändå alltid kommer tillbaka. Där finns tjejgänget, killen i kilt som ser ut som en cyberpunkfigur, kulturskribenten, tvillingarna med dreads och förortsgänget. Unga och gamla, kvinnor och män, akademiker och arbetare.

Jag känner mig nästan aldrig så delaktig i samhället som jag gör där, för där möts alla på lika villkor. Det är det allmänna i AIK.

Idrotten har en unik kraft i detta. Jag har själv tränat kampsport större delen av mitt vuxna liv och sett hur den räddat människor från destruktiva livsval. Fotbollen gör samma sak varje dag.

För er som inte känner till verkligheten runt ungdomsfotbollen så finns det i princip varje årskull spelare som balanserar på gränsen till kriminalitet. Skolan, familjen, samhället eller vänskapskretsen har inte alltid räckt till, och ibland är fotbollen det enda som håller dem kvar på rätt sida av den gränsen. Vi har tyvärr sett tidigare talanger som gått vidare till kriminalitet, gängmiljöer och i vissa fall betydligt värre öden.

Jag vet inte exakt hur Aziz liv hade sett ut om fotbollen inte funnits där. Ingen av oss vet det. Men det vi vet är att han har begått ett brott, tagit sitt straff och sedan valt en annan väg. Det är inte en enkel resa. Att lämna destruktiva miljöer och skapa sig ett nytt liv kräver mer styrka än många förstår.

Därför har jag svårt att förstå logiken i att döma ut en människa permanent när hon försöker göra rätt. Man behöver inte försvara det som har hänt för att kunna stödja en person som vill förändras. Tvärtom borde vi kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: fördöma handlingen men ge människan en chans att bli bättre.

AIK ska ställa krav på sina spelare, absolut. Men AIK ska också vara en plats där människor får möjligheten att utvecklas. Annars är vi bara ännu en fotbollsklubb.

Titta på Martin Mutumbas historia och vilken betydelse AIK och människor inom AIK hade för hans väg framåt. Det är berättelser som påminner oss om att fotboll handlar om mer än 90 minuter på planen. Ibland kan en klubb vara skillnaden mellan att fortsätta nedåt och att hitta en väg uppåt.

Jag tycker därför att vi ska stötta Aziz så länge han visar att han menar allvar med att gå den nya vägen. Inte för att brottet inte spelar någon roll, utan för att vi faktiskt tror på möjligheten till förändring.

Sluta vara syltryggar som viker er när det blåser kalla stormar, ni går bara våra antagonisters ärenden.

Och rent sportsligt? Jag misstänker att många av dagens kritiker kommer ha en betydligt mer positiv ton om ett år om vänsterkanten med Aziz och Donkor visar sig bli så farlig som den har potential att bli.

Tills dess tänker jag göra det jag tycker AIK-supportrar borde göra: fördöma dåliga handlingar, men stötta människor som försöker göra bättring. För mig är det en viktig del av vad det innebär att vara AIK. Det är det allmänna.