Originalet av inlägg:1511960
Redigerat:2026-02-22 23:37:00
En klubb med PTSD är väl en bra beskrivning.
Det som gör situationen vi upplever nu så smärtsam är att vi gjorde mycket rätt 2023-2024.
Vi satte en röd tråd – baserad på träningskultur och det norska fotbollsundret – och tillsatte tjänster och spelare som matchade det.
En norsk sportchef med bra meriter, en hyllad huvudtränare och fystränare från Tippeligan, en norsk andretränare som varit i Bodö, en norsk chefsscout och träningsbenägna spelare, många från de nordiska ligorna.
Det tog några fönster, men hösten 2024 satt allt ihop. Vi var elaka, tunga Gnaget men i version 2.0 – hårt arbetande men direkta och snabba i omställningarna. Laget funkade jäkligt bra med vår identitet och med supportrarna på läktarna, upplevde jag. Alla drog åt samma håll.
Vi tog en tredjeplats och även om kostnaderna var höga sålde vi för hundra miljoner per år.
Då, under förberedelserna till ett lovande 2025, väljer man att byta strategi. En helomvändning dessutom. Först får sportchefen inte värva de spelare som han och tränaren vill ha, sedan får han sparken innan premiären. En sportchef som dittills uppfyllt Atta sportsliga och ekonomiska mål.
Under sommaren gör man sig av med rutinerade spelare på viktiga positioner och värvar in u-20-spelare i stället.
Spelartruppen märker att satsningen man utlovades uteblev och känner att säsongen är körd och börjar prestera därefter på planen.
Och nu står vi här med motsatsen till vad vi hade hösten 2024. En bollinnehavsfotboll som inte leder till chanser och ett oerhört naivt försvarsspel, med unga spelare som ligger bakom de insläppta målen. Med en spansk tränare, sportchef från Finland, andretränare från Norge, strategichef från England.
En tränare och sportchef som har erfarenheter från finska ligan i stället för den liga som hela Europa just nu häpet blickar mot.
Självklart ska vi stötta den nya ledningen – vi har heller inget val. Med Mujanic, Cissé och Flataker från start kommer vi vara mer stabila. Det kommer säkert vara ”show” i vissa hemmamatcher – för att sedan bli genomklappning mot bättre lag (hm, varför förs tankarna till våren 2024…).
Även 2020 minns man som ett år där vi gjorde en mindre lyckad helomvändning.
Frågan är: Hade vi kommit längre i Svenska cupen och Europaspelet (små marginaler) samt fixat en topp 4-placering om vi hade haft en Pittas-liknande anfallare i Finne och Valakari från start? Om vi under sommaren inte ersatte Tiedeman Hansen med Nissen, Kakan med Flataker och Uronen med… ingen alls?
Det är jag säker på.
Hade det varit omöjligt att förädla talanger under Mikkjal? Han gav trots allt Geiger och Filling chansen när ingen räknade med det och lät Flataker gå före en loj Guidetti. Han fick Fanne att blomstra året innan.
Hade det varit omöjligt att arbeta mer datadrivet under Berntsen? Steeles roll hade vi kunnat ha även med Thomas kvar.
Det är dåligt ledarskap i mina ögon att inte få Berntsen att förstå behovet av en riktesförändring. Han har själv sagt att avskedandet kom oväntat – om det stämmer har man inte försökt tillräckligt väl att förklara för honom varför vi behövde jobba mer datadrivet, och hjälpa honom med det.
Berntsen var en fotbollsarbetare. Han förstod att det är små marginaler som skiljer tabellplaceringar åt och att man måste jobba hårdare än konkurrenterna – centimeter för centimeter för planen – om man ska lyckas, framför allt om konkurrenterna har mer pengar.
Känslan nu är att det sitter tjänstemän på kansliet som tror att Allsvenskan är FM.
Jag hoppas såklart att jag har fel.