Originalet av inlägg:1510775
Redigerat:2026-02-01 09:16:00

Yeah…
AIK mot verkligheten.
Rond ett.

Ni kallar rädsla för disciplin, jag kallar bluff,
90 minuter ångest, sen skyller ni på “tuff”.
Ett-noll är en dröm, noll-ett är er norm,
ni gömmer er i lågt tempo medan Glimt skapar storm.

Process på repeat, resultat får vänta,
ni följer ert manus tills publiken somnar och gnäller lågt, ”kämpa!”.
Byt tränare, byt röst, byt kostym i samma pjäs,
det är samma gamla feghet i en ny powerpoint-dress.

Kontroll-fetisch, noll mod, kalla det DNA,
ni spelar för att inte förlora – undrar varför ni står kvar.
Glimt spelar för att vinna, även när det brinner till,
ni håller hårt i ratten… står still i nedförsbacke, chill.

Ni säger “AIK-igt” när spelet är tomt,
som om identitet väger mer än tre poäng på kontot.
Ni hatar kaos, hatar risk, hatar fel,
men älskar förklaringar när ni torskar igen, hela jävla spel.

Pressen är fejk, tempot är låst,
backlinjen trygg, men framåt är det frost.
När bollen tappas hörs ett kollektivt “nej”,
så nästa pass går bakåt – modet dog där, okej?

Ni vill äga matchbilden, men inte matchen,
vill se bra ut i spegeln medan Glimt tar cashen.
De tar 0–4 på hakan, lär sig, går igen,
ni tar 0–1 med stolthet – och gör om det sen.

Det här är inte taktik, det är institutionell skräck,
styrelser som hellre kväver än släpper på däck.
Ni snackar värdegrund när ni borde snacka mål,
rädda för att bli utskrattade – så ni vågar aldrig bli farliga, lol.

Glimt sa: “fuck trygghet, vi bygger nåt stort”,
ni sa: “håll linjen, håll andan, håll det kort”.
De värvar för framtid, ni värvar för alibi,
“ledarskap”, “rutin” – översatt: rädda som vi.

Så säg som det är, sluta låtsas, var ärlig nu:
ni vill inte vinna mer – ni vill känna igen er själva i det ni gör, boo.
Glimt släppte kontrollen, tog smällar, tog strid,
AIK valde tryggheten…

…och förlorade tiden.