Originalet av inlägg:1508558
Redigerat:2025-12-10 16:55:00

Jag minns när jag varvade ned i division 2. Vi spelade 4-3-3. Vi hade en gammal mittback som tränare, hans fotbollskunnande var horribelt. Såklart färgat av den position han själv hade spelat på och begrep. Det handlade om i princip om löpmeter och fysiskt styrka. 1 mot 1 i ytterposition begrep han sig inte på.Han ansåg det vara trams. Här skulle skäggas!

Jag konkurrerade i min position som högerfotad vänsterytter med en lagkamrat som var 15 cm längre än mig och 15kg tyngre. Han var en jävel på att sabotera för motståndarna med sig galna löpande på då leriga planer i Norrort, inte sällan en Afrikansk dubbelfot i sina tacklingar den 19:e Oktober. Men när han fick bollen själv var det Isherwoods förmåga. Ja, han kunde sabotera matcher för motståndarna men kunde som högst toffla in en hörna där både målvakt och backar följde med in.

En antifotboll av högsta klass. Efter vårsäsongen låg vi på nedflyttningsplats, hade noll eget spel. Tränaren fick sparken. In kom en känd Djurgårdares far. Han förklarade på sitt första möte vad han ville ha ut av varje position. Jag förstod genast att det gynnade mig. Fotbollsmördaren skulle få kvista och jag lira.

I detta fall var den nya tränarens direktiv tydliga. Och det gynnade laget i detta fall. Vi vann höstsäsongen och hamnade på kvalplats och tog oss upp i gamla norrettan (då fanns norr/söder ettan - idag en sammanslagen superettan).

Varför exemplifierar jag detta - för att det är extremt otydligt vad AIK vill ha ut av varje position, det synns hur MT hattar runt. Ingen klar formations önskan eller spelsätt. Sen kan man såklart vilja ha ut olika beroende på motstånd. Men mer oftare än sällan så leder detta till att vi anpassar oss efter motståndet än driver agendan själv på vår hemmaborg.