Originalet av inlägg:1255354
Redigerat:2020-02-25 09:36:00

Farbror Sven
Vår situation liknar den där MFF befann sig för 30 år sedan. De hade då objektivt sett mycket bra förutsättningar: de hade tjänat stora slantar på EC-fotboll under 80-talets andra halva och de sålde storspelare på löpande band och för - på den tiden - stora summor: Mats Magnusson, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Martin Dahlin, Roger Ljung, Patrik Andersson, Jörgen Pettersson, Yksel Osmanovski.

Dessutom blev de Sveriges första helprofessionella klubb precis i decennieskiftet. Men istället för att blicka framåt blev de nostalgiska och anställde "en som kunde klubben", nämligen Robert Houghton. Under Bob blev det sämre placeringar än väntat, men framför allt usel fotboll - och allt tommare läktare. Det kulminerade 1992 med den berömda "Piss off, Bob"-banderollen på Malmö Stadion.

MFF fortsatte att spela 80-talsfotboll under stor del av 90-talet och när man en gång försökte bryta trenden - med holländaren Frans Thijssen - så bromsade truppen (eller i a f vissa alement, som nollan Greger Andrijevski). Till sist slutade det med nedflyttning till Superettan samma år som vi gick till CL.

I MFF:s fall räckte det inte med Zlatanpengarna för att ta sig ur vågdalen: det är först under 2010-talet som de blivit vad de varit: en klubb där vinnarkulturen sitter i väggarna (rsäkta klyschan).

"Silver får man, guld tar man" sa Hövdingen Persson. Den devisen önskar myntats av en AIK:are. Så mycket annorlunda allting kunnat se ut då.