Originalet av inlägg:1255350
Redigerat:2020-02-25 08:37:00

Västra 132
Till Rikards försvar måste jag säga att hans eländiga fotboll är symptomen snarare än sjukdomen. Om du tittar tillbaka på 2010-talet så inleddes det med Stahres "brottarfotboll" som utan sina klasspelare föll platt till marken. Därefter kom Alm, vars fotboll inte var lika statisk i vanliga fall, men som - när det drog ihop sig till säsongsdefinierande fighter, typ IFK hemma 2015 - blev nästan lika passiv och handlingsförlamad.

Alm fick gå, och många av oss tyckte det var på tiden, men i stället för att försöka göra framsteg och ta sig ur sidledsträsket så anlitar vi - Rikard Norling.

De sista fyra åren känns - trots SM-guldet - som bortkastad tid. Svensk klubbfotboll har under dessa år tagit sig ur den djupa kris som varat sedan sekelskiftet ungefär. Vi har börjat få lag inte bara till gruppspel i EC utan t o m till knockoutfasen. I Allsvenskan spelar alltfler lag riktig fotboll och det är svårt att tänka sig att ett brunkargäng som Bajen -01 skulle kunna slåss om SM-guld.

Men i AIK har tiden stått still, eller t o m gått baklänges och den taktiska eftersläpningen har blivit värre och värre. Ifjol kulminerade det i EC-matcherna där vi begick harakiri taktiskt sett. Men inte nog med det: förutom den patetiska fegheten började vi fejka skador och maska på ett sätt som t o m Trelleborg eller Gefle skulle skämmas över.

Allt detta samtidigt som vi fick den ekonomiska sinkadusen med Isak som tillät oss att vinna SM-guld trots - inte tack vare - en inställning som var på gränsen till ren destruktivitet.

Att många kräver Rikards avgång just nu är begripligt, men samtidigt lite ytligt. Vi måste fråga oss: om Rikard får gå, vad kommer då istället? Har vi gjort upp med målarfärgsfotbollen som fått oss att missa 19 titlar av 20 under årtiondet? Om vi inte har det så är det lönlöst att byta tränare: om Stahre kommer så är risken att spelet blir nästan lika ostrukterat och random - samtidigt som vi ska fortsätta att pröjsa Rikards lön.

AIK behöver ett mentalitetsskifte. Vi måste återfå stoltheten över våra färger, över skölden och allt det den representerar. Visst, vi kan ibland tvingas spela "cyniskt" och försiktigt, men det får aldrig bli klubbens devis att vara mer Kalmar FF än Kalmar FF själva pallar, eller mer Trelleborg än Trelleborg själva mäktar.

Så kritisera spel och tränare när så krävs, men glöm inte att problemet är mycket djupare och mer svårlöst än bara vem som är vår chefstränare vid ett givet tillfälle.