Originalet av inlägg:1245641
Redigerat:2019-12-02 14:52:00

Almen 2018

Du skrev till mig och frågade: "Vad händer? hur ser din handlingsplan ut? Hur vinner vi cupen? Topp tre i Allsvenskan, är det realistiskt?
Vilket spelsystem ska vi ha?
Har vi spelarna för det spelsystemet?
Hur lång tid tar det att sätta en spelmodell som gör att vi inte åker ut."


Det är många frågor du ställde och jag ska föröka svara dig genom att inte svara på dina frågor, då dina frågor - som jag tolkar det - är riktade mot kommande säsong och hur vi ska få resultat där. Jag tror inte vägen till framgång stavas i någon speciell formation eller i att vår sportchef återigen lovar att vi ska spela offensivt. Det säger mig ingenting eftersom man kan spela en formation på så många olika sätt och offensiv kan betyda riktig brunkarfotboll om man väljer att gå på offensiv på det sättet.

Nej, det jag vill se i AIK arbeta för att utveckla klubben och ta ett nästa steg är att klubben istället börjar tänka långsiktigt igen. Historiskt kan vi se att de gånger vi har tänkt extremt kortsiktigt brukar vara början på en utförskörning i tabellposition och ibland också seriesystem. Det kortsiktiga tankesättet uppstår ofta då vi har fått (eller arbetat oss till) en framgång, då slår hybrisen till. Baksmällan efter Sm-gulden 98 och 2009 känner de flesta till och det verkar som om historien är på god väg att upprepa sig (vilket den ofta gör) efter 2018. Nu är situationerna mellan åren efter våra guld inte helt identiska men det finns många likheter, utan att jag går in på dem här.

Jag skriver ”tänka långsiktigt igen” för att jag upplever att man faktiskt har gjort det i viss utsträckning de senaste knappa decenniet, vilket har gjort att vi nått de framgångar som betytt att vi har stabiliserats som klubb i det absoluta toppskiktet i Allsvenskan. Björn Wesström ska ha en del kred för det långsiktiga arbetet under hans år. Problemet är att han bara vågat gå halvvägs på den vägen. Det behövs mer av strukturella förändringar och beslut utifrån det långsiktiga perspektivet. Inte mindre, som de senaste året/åren då det extremt kortsiktiga och cyniska fått råda.

Min poäng är att det framför allt är det hårda arbetet och goda vägval i det längre perspektivet som har - och kommer att - utveckla AIK till nästa steg. Ett sådant är att ha en vision och en tydlig identitet kring vilken typ av fotboll AIK som klubb vill bli framgångsrik på. Jag vet att det finns en tydlighet i AIK:s barn- och ungdomsverksamhet men när det kommer till A-laget som gäller det visst inte längre. Jag har länge menat att är ett stort problem. Tyvärr verkar det som att andra lag i allsvenskan har förstått eller börja förstå värdet av en klubbs gemensamma spelfilosofi. T ex om ni har lyssnat på podden 3-5-2 med Poya Ashbagi, så resonerar han på ett väldigt klokt sätt. Han menar det visserligen är mkt bra att man har en spelfilosofi som genomsyrar hela klubben, men det är inte akademin som ska spela som a-laget utan A-laget som akademin. Just för långsiktigheten skull.

För ska vi fostra och utveckla unga spelare till att ta plats i A-lagets trupp, bli tongivande laget och sedan bli attraktiva och säljas så att klubben kan få medel att fortsätta att investera, så behöver vi spela på ett visst sätt. Vi behöver spela en modern fotboll som bygger på någon form av ett konstruktivt possesionspel, för det är så de bästa lagen spelar idag runt om i Europa. För att kunna spela ett sådant behöver AIK utbilda sina spelare till att bli tekniskt bolltrygga och mobila spelare med god spelförståelse för att bli attraktiva för större klubbar. Spelar AIK en sådan fotboll blir vi också attraktiva för spelare utifrån som vill utvecklas och med målet att spela i bättre ligor än allsvenskan. Det är viktigt för vi kan inte fostra alla våra spelare inom klubben.

För sportchefen bör det då bli tydligt vilken sort spelare han ska leta efter. Alla spelare som värvas till AIK måste då vara bolltrygga, mobila, med god spelförståelse eller åtminstone att ha god potential att utvecklas till det. Dessa egenskaper ska alla spelare ha. Efter det kan man sedan titta på olika spetsegenskaper som kan vara intressanta; är en spelaren extremt snabb, har någon en bra hörn - och frisparksfot osv. Inte tvärtom som det ofta tycks vara när någon spelare rekryteras till AIK idag. Ett possesionspel är inte starkare än sin svagaste länk. Alla spelare måste kunna att klara av att spela efter den gemensamma idén, det är för lätt för motståndarlag att styra spelet till de svagaste spelarna. Det är det som hänt i år, och vårat passningspel har sett ut som div 4-nivå.

Ett konstruktivt spelsätt är också en framgångsfaktor för att attrahera och locka mer publik till arenan. Vad det det betyder för alla AIK:are att komma till Friends och känna en stolhet och framtidstro för vår klubb, är svårt att sätta ord på. Men vad högre publiksiffror betyder för ekonomin och vad ekonomin betyder för en klubbs fortsatta framgång tror jag de flesta härinne är medveten om.

Men även om min önskan om ett beslut om arbete efter en tydligare spelidentitet skulle tas (vilket jag tyvärr inte tror) så skulle det kunna ta lite tid innan denna process får genomslag resultatmässigt i serien. Inte nödvändigtvis, för vår grund är ok men möjligvis kan det ta lite tid att bygga. Jag personligen är beredd att ta att vi inte vinner SM-guld nästa år, bara vi ser att klubben tar viktiga strategiska beslut och är på väg någonstans. Problemet är att Norling har inte den tiden. Troligtvis inte Björn Wesström heller. Och ska vi börja att förändra mitt i säsongen kommer förändringsprocessen med allra största sannolikhet att ta ändå längre tid.

Finns fler långsiktiga vägval framöver att fundera över men en tydligare spelidentitet för klubben är ett av de viktigaste och behöver implementeras nu. Har haft en förhoppning om att AIK skulle ta och leda denna utveckling i Sverige men nu ligger vi istället efter flera andra - i storlek - konkurrerande klubbar.