Originalet av inlägg:1241985
Redigerat:2019-11-08 11:04:00

En del av kritiken mot firma RN/BW grundar sig i den 100%-iga träffbilden avseende området missade målsättningar. Det är den faktabilden som gör att jag tillhör gruppen som svarat Nej/Nej.

Men det finns också kritik avseende värvningar och speltid för talanger, d v s att vi har ett lag som är ålderstiget och med få säljbara spelare. Här blir det svårare tycker jag. Att BW (och Ackerman samt möjligen även U17/U19-ledare) ska ha en del dynga för det håller jag för korrekt. Men är det Rikards fel att talangerna inte får speltid? På ett sätt, ja (han tar ut laget). Men samtidigt undrar jag om han egentligen gör fel.

Ser man till startelvorna hos Söderfamiljen samt Nöffnöff som kom före oss i år är det ganska tunnsått med nyupptäckt talang med fyndmarkering. Det kanske finns någon här eller där men spelare som Tankovic och Bojanic hos de grönvita är ju 24-25 år och har mer av ”återvändar-/nystartarstämpel” på sig. Jämförbart med t ex vår värvning och utväxling på Koffe under 2017 och 2018. Ingen direkt raketforskning eller magi bakom det (även om Bojanic blivit långt mycket bättre än någon kunnat se givet hans tidigare prestationer).

Kanske har det blivit ännu svårare för unga talanger att ta plats i de allsvenska topplagen? Antalet högkvalitativa hemvändare eller utländska spelare med meriter som vill ”starta om” eller ”varva ner med ett par 100-tusen i lön” förefaller ha ökat. I så fall kan vi inte hänga BW för att vi har få säljbara spelare. Inte helt och hållet i varje fall.

Däremot blir då spelplanen och värderingskriterierna lite annorlunda. En sportchef och en scout ska inte bedömas så mycket utifrån huruvida de lyckats ordna en Isak eller en Quasion (eller Svanberg som Nöffnöff skeppade till Italien). Den typen av händelser kommer sannolikt vara mer ”fluke” än resultat av slughet och målmedvetenhet. Dessutom är det inte sportchefen eller scouten som gör det jobbet. Det är ungdomsverksamheten och dess förmåga att slussa talang till A-lag (här tror jag vi saknat Peter Wennberg ända sedan han blev ass i A-laget.) Istället blir det viktigaste jobbet för sportchef/chefsscout att locka till sig rätt typ av ”andrahandssortering”. Vem kommer att flyga med rätt motivation? Vem är det mest sannolikt att vi kan återskapa ur ett skadehelvete? Har vi rätt förutsättningar i klubben för att förvandla gods som av olika skäl är skadat till förstahandsprodukter på nytt? Och inte minst, hur ser vi till att kontrakten dessa erbjuds är fördelaktiga för klubben samtidigt som de är attraktiva för spelarna?

Sannolikt är den verkligheten redan här. Sett till resultat och ekonomi de senaste åren är Tok-Bosse hos småbröderna en mycket mer skicklig sportchef än BW. Bosse har ordnat två titlar, sanerat ekonomin och samtidigt skapat framtidstro hos supporterskaran. I min bok är vi på en kurva som sluttar nedåt och då behövs något som bryter trenden, oavsett hur nöjda vi kan och ska vara med vad vi fått tidigare. Det är inte historik vi betalar en sportchef för. Av den anledningen (och för att jag tror att Nöffnöff vinner nästan år oavsett - bygger det på statistik och plånbok) tycker jag BW bör byta jobb redan nu.