Originalet av inlägg:1161472
Redigerat:2018-10-16 00:42:00

Fastnade på några Youtubeklipp med Alexander Isak och förundras över vilka stora förändringar AIK gjort från dess till i dag – och trots detta fått enormt fint resultat trots den stora omsättningen på spelare. Det är trots allt bara två år sedan som Alexander Isak flög fram på hösten.

En startelva 2016 kunde till exempel se ut på följande vis:

–––––––––––– Isak ––––– Obasi ––––––––––––
Kpozo – Ishizaki – Ofori – Blomberg – Sundgren
––––––– Nisse –––– Pertan –––– Sauli ––––––
––––––––––––––– Carlgren –––––––––––––––

Och jämför man den startelvan med en typisk elva 2018, så ser man att enbart två spelare är kvar i startelvan. Såhär ser nämligen en typisk elva ut i dagsläget:

–––––––––– Tarik ––––– Goitom ––––––––––
Rashidi – Olsson – Adu – Larsson – Sundgren
–––– Jansson ––– Pertan ––– Milosevic ––––
––––––––––––––– Linnér ––––––––––––––––

Ett par spelare till fanns såklart kvar i truppen från 2016 inför säsongen 2018. Till exempel Denni Avdic, Haukur Hauksson och Anton Saletros (som såldes i sommar förvisso). I övrigt har vi bytt ut de allra flesta spelarna i både startelvan och truppen som helhet. Givetvis kan man tacka Alexander Isak-affären för att vi lyckats uppgradera oss. Men jämför truppen som helhet. 2016 var truppen bra. Men 2018 är truppen något extraordinärt.

Målvaktspositionen:
Carlgren vs Linnér – Ganska jämnt skägg trots allt. Carlgren var ung när han kom och hade ett par fina år i AIK-tröjan. Å andra sidan är Linnér något yngre i dag än vad Carlgren var när han kom – och har hittills fått ännu finare resultat än den förstnämnda.

Resultat: 2018 vinner med viss marginal.

Backpositionen:
2016 så hade vi Nisse, Pertan och Sauli. En fin backuppsättning på många sätt. Erfarenhet i både Nisse och Pertan. En ungtupp i Sauli Väisänen; en spelare som jag personligen har ett väldigt gott öga till. Nackdelen var väl att Nisse var på väg att bli till åren och att Pertan (än i dag) har vissa begränsningar i sitt passningsspel. Annars höll backtrion enormt hög klass på den tiden.

I dag har vi Robin Jansson, Per Karlsson och Alexander Milosevic. Rent spontant skulle jag säga att vi är jämnbra då som nu. Fördelen med 2018 års uppsättning är att vi har Alexander Milosevics ledarskap som är lite på ett annat sätt än det som Nisse hade. Lite mer jävlar anamma tycker jag mig se. Robin Jansson versus Nisse Johansson är också omöjligt att jämföra egentligen. De är bra på sina egna sätt, men ändå inte helt olika varandra.

Resultat:
Väldigt, väldigt jämnt de två årgångarna emellan. Individuellt skulle jag säga att spelarna är jämförbara. Lagmässigt tycker jag att vi känns ännu mer samspelta 2018 än vad vi var 2016. Så liten fördel till 2018-uppsättningen i mitt tycke.

Wingbackar:
Först och främst måste man konstatera att vi 2016 egentligen mer såg ut som en 5-3-2 än vad vi var 3-5-2. Men för jämförelsens skull så utgår vi från exakt samma formation.

2016 hade vi Kpozo och Sundgren. Det var väl en hel del snack om Kpozos "lägga handen på spisplattan"-mentalitet – vilket till sist var en av anledningarna till att han fick lämna AIK ett tag efter. Jag har dock alltid uppskattat Kpozo i AIK och just derbyt mot Hammarby 2016 var en enormt fin insats av honom. Daniel Sundgren hade, om jag inte minns fel, en enormt fin säsong 2016.

2018 har vi kvar Daniel Sundgren på högersidan, men har även Rashidi till vänster. Rashidi är som helhet en bättre spelare än Kpozo. Därtill har Sundgren två års extra erfarenhet.

Resultat:
2018 vinner med god marginal.

Centralt mittfält:
2016 ställde vi mestadels upp med Stefan Ishizaki, Ebenezer Ofori och Johan Blomberg. Inte på något sätt ett dåligt mittfält, men knappast det bästa man sett heller. Ishizaki var en fin injektion när han kom till AIK, men hade å andra sidan kort tid kvar på sin högstanivå. Johan Blomberg hade många begränsningar, men gnetade ändå på och höll en hyfsad nivå trots allt. Och Ebenezer Ofori – också det en personlig favorit – höll enorm klass. En spelare jag saknar än i dag.

2018 har vi Sebastian Larsson, Kristoffer Olsson och Enoch Kofi Adu. Och vilket jävla mittfält. Det går inte på något sätt att jämföra kvalitén vi har på mittfältet i år, med den uppsättning vi hade 2016. Klasskillnad. Basta.

Resultat:
2018 vinner överlägset.

Anfallsuppsättning:
2016 hade vi Alexander Isak och Chinedu Obasi. Icke att förglömma Carlos Strandberg på våren också.

2018 har vi Henok Goitom och Tarik Elyounoussi. Inte att förglömma Nicolas Stefanelli.

Vem vinner? Ptja. Det är en enormt svår fråga. Obasis högstanivå är bland det sjukaste man sett i Allsvenskan. Och Alexander Isaks potential och högstanivå var enormt fin. Carlos Strandberg spottade in mål på våren. Och så ska man försöka jämföra det med Goitom, Elyounoussi och Stefanelli som, med fem omgångar kvar av Allsvenskan, tagit AIK till toppen med god marginal.

Resultat:
Omöjlig jämförelse. De har sina storheter på sitt sätt. Jag ser det som oavgjort rent kvalitetsmässigt.

––

Totalt resultat:
2018 är bättre i fyra av fem kategorier.
2016 och 2018 är enbart jämnbra i kategorin anfallare.

Det här är mina subjektiva tankar givetvis. Någon kanske tänker annorlunda, någon kanske håller med. Dessutom har jag enbart kollat på startelvorna gentemot varandra och har alltså inte tagit så stor hänsyn till bänkarna. Väger man in bänkarna mot varandra i större utsträckning så får man säkert ett lite annorlunda resultat.

Så, vad vill jag komma fram till? Jo, egentligen att det är fantastiskt att vi lyckades sälja Alexander Isak så att vi kunde investera alla dessa pengar i spelare som förbättrade vår trupp. Och trots att det kan låta märkligt i dagsläget, så ser jag faktiskt fram emot vinterfönstret enormt mycket. Oavsett sportsligt utfall den här säsongen så kommer man med stor tillförsikt följa vad som händer med truppen till 2019. Vi kommer sannolikt att sälja Olsson, Linnér och Sundgren. Det borde innebära att summor upp emot 60-70, kanske 80 miljoner kronor, kommer att komma in till AIK. Pengar som kommer att kunna investeras direkt i truppen (även om såklart inte hela kakan kommer att gå dit). Sedan tappar vi ju förstås andra spelare i form av Alexander Milosevic, Haukur Hauksson och Denni Avdic som, på ett eller annat sätt, ska ersättas på något sätt.

Det är jävligt kul att vara AIK:are just nu.