Originalet av inlägg:1153655
Redigerat:2018-08-15 16:57:00

Simon Thern i stor intervju om misslyckandet i AIK, Twitter och Norrköpings SM-guldchanser: ”Vi kan gå rent”

NORRKÖPING. Ta betäckning.

Simon Thern har skaffat Twitter.

– Du kan få skit för att du tycker en massa grejer. Men who the fuck cares? Skriv att jag är så jävla dålig och dum i huvudet då. Jag bjuder på mig själv, säger 25-åringen i en lång intervju om lyckan i Norrköping, olyckan i AIK och vilka som är svensk fotbolls fem största profiler.

Simon Thern är inte typen som försiktigt trippar in på tå i nya sammanhang. "Här blir jag livsfarlig" förkunnade 25-åringen när han i början av sommaren sände ut sitt jungfrumeddelande på Twitter. Sedan dess har smålänningen tagit plattformen med storm. Han har sågat mediernas klickjournalistik, brutalt dömt ut sin moderklubb, ifrågasatt allsköns fotbollsexperter i mer eller mindre vassa ordalag, men också fört en nyanserad fotbollsideologisk debatt. Kort sagt: det har varit underhållande.

Man undrar ju: varför dröjde det så länge innan du skaffade ett konto?

– Det är nog tur att jag inte har haft Twitter tidigare. Egentligen var det inte min grej, men sen så under fotbolls-VM så kände jag att – va fan – det är ett bra ställe att få lufta sina åsikter. Jag har ju ganska starka sådana.

Jo tack. Simon Thern har sedan tonåren varit ett av allsvenskans mest tacksamma intervjuobjekt. Inte för att han är en effektsökande pajas, utan för att Thern med väl underbyggda argument innanför västen aldrig tvekat att ta fram storsläggan i den i övrigt rätt ljumma svenska fotbollsdebatten.

– Jag vill inte provocera utan bara berätta hur jag känner. Folk tycker väl att man är dum i huvudet, det är möjligt, men då får det vara så. Det är väl roligare för er journalister om jag tycker något i stället för att som alla andra spelare bara skriva: "Tre poäng! Tack för i går. Publiken gav oss ett fantastiskt stöd" på sociala medier efter matcher. Jag vill i stället vara konstruktiv, spetsig och vettig. Du kan få skit för att du tycker en massa grejer. Men who the fuck cares? Skriv att jag är så jävla dålig och dum i huvudet då. Jag bjuder på mig själv.

Sportbladet träffar Thern i en loge på Östgötaporten. Han stapplar en smula efter en smäll på ena foten från senaste matchen mot Hammarby, men smålänningen för inga haltande resonemang när han snabbt lägger ut texten om sakernas tillstånd.

– Ni journalister har till exempel en viktig roll i att nyansera fotbollen. Men många av er är helt odugliga. Man läser och känner: "vad i helvete?". Då kan jag inte bara sitta tyst. För folk som läser kan få fel uppfattning om vad som faktiskt händer på planen.

Ska du inte bli expertkommentator, då?

– Jag känner att jag kan hålla flera tankar i huvudet och vara nyanserad. Jag ser vad som händer i en match. Experterna på tv... inga namn nämnda, men många är bara ordbajsare. Det finns inget innehåll. Och vissa journalister som intervjuar en efter matcher. Man får så dumma frågor. Ibland vill jag bara sätta dem på plats: "Vilket system spelade vi i dag? Vilka mönster hade vi i spelet? Hur ser du på min position?". De hade bara stått och gapat och inte kunnat ge något svar. Ändå skriver de om våra matcher, skrattar Thern och mildrar tonen något:

– Äh, jag förstår väl egentligen att alla inte kan kunna lika mycket om fotboll.
Foto: BILDBYRÅN

Men nu har han ändå fått upp farten. Thern känner nämligen att Norrköping blev styvmoderligt behandlade i pressen efter måndagens toppmöte med Hammarby där Peking – trots en utmärkt insats – bara mäktade med ett kryss. Sportbladets krönikör Simon Bank kallade Norrköpings flygande fotboll för mästerlig, men att den inte räcker för att bli mästare, då laget har svårt att avgöra matcher och är bättre på själva bollrullandet än målskyttet.

– Jag tycker att Bank, som jag gillar mycket, hade helt fel i sin text. Min kritik måste du ta med i den här intervjun. Han kallade oss mästerliga i spelet, men att vi inte kan bli mästare. Men min motfråga är då: vilka europeiska mästare bygger inte sitt spel på att ha bollen mest? Kanske möjligen Mourinhos lag, men inga andra. Därför stör jag mig på: "fin spelat, men ni kan inte vinna guld". Har du majoriteten av bollinnehavet så är det förstås mindre chans att släppa in mål, och större chans att göra mål. Hade Bank skrivit samma sak om vi lyckats toffla in någon boll mot Bajen? Hans bedömning blir resultatbaserad snarare än prestationsbaserad. Faktum är att vi spelar bäst fotboll i allsvenskan.

Simon Thern framstår som totalharmonisk. I Norrköping känner han sig inte trängd, begränsad eller instängd. Här får han vara fri både på och utanför planen. Vid samma tid förra året var situationen precis tvärtom.
LÄS OCKSÅ
Bank efter Norrköping-Bajen: Nu är det väl slut på gulddrömmarna söder om Stockholm

⁠

Han kom till AIK som ett yrväder en februarimorgon förra året. På ett plan hade Simon Thern perfekta förutsättningar i Solna. Han hade lärt känna Rikard Norling några år tidigare i Malmö FF och tycke uppstått. De var båda slängda i käften, fotbollstaktiskt belevade och litade på varandra. Det kändes som att Thern skulle bli Norlings förlängda arm ute på gräset.

– Det framstod som rätt val. Men samtidigt hade jag inte på ett och ett halvt år gjort två raka fotbollsmatcher. Självförtroendet var lågt, jag var inte fullt frisk och åt fortfarande smärtstillande. Allsvenskan är en bra liga, så det var inte möjligt för mig att kunna dominera direkt.

Våren 2017 var AIK:s offensiv torftigare än den här sommarens alla gulnande gräsmattor. Det var Stipe Vrdoljak, Eero Markkanen och Sulejman Krpic som blev Therns lekkamrater. Fram till sommaren var Thern den mittfältare i AIK som alltid spelade. I ett lag med stukad offensiv bidrog – Norling lät vid den tiden knappt wingbackarna gå över mittlinjen – den bollberoende Thern med ett konstant sug efter passningar och ett kynne där första tanken nästan alltid var konstruktivt modig. De flesta väntade sig nog ändå fler avgörande insatser från mittfältaren, men faktum är att han plockade flest poäng i laget under våren. Det räckte inte.

– Jag kände inte att jag hade det förtroendet som jag hade blivit lovad. Jag var förstås inte jättebra under våren i AIK, men det var logiskt sett till att jag ringrostig. Jag behövde en startsträcka. Men när jag väl hittat rytmen bänkades jag i tretton matcher.

Varför – var du för dålig i defensiven?

– Nej, tvärtom. Rikard Norling hade högre förväntningar på vad jag skulle prestera offensivt. Det är den enda rimlig förklaringen. Jag gjorde för få poäng. Men en mittfältare kan inte bara bedömas utifrån poängproduktion. Det är inte svart och vitt på det viset. Men tränaren förväntade sig fler mål och framspelningar. Då hade jag ändå gjort flest poäng av mittfältarna i laget, säger han och fortsätter:

– Det var inte lätt att vara offensiv i AIK våren 2017. Vi hade inte livsfarliga spelare på offensiv planhalva, om man säger så. Det kändes som att vi spelade med en man mindre hela tiden. På sommaren kom Obasi, Lindkvist och Stefanelli. Laget gjorde dubbelt så många poäng under andra halvan på säsongen. Men då var jag bänkad.
Simon Thern under sista tiden i AIK – ofta iklädd en avbytarväst.
Foto: BILDBYRÅN
Simon Thern under sista tiden i AIK – ofta iklädd en avbytarväst.

Hur påverkade det din relation med Norling?

– Jag är tacksam för allt han gjort för mig, särskilt i Malmö, men det var en enorm besvikelse. Det är klart att jag blev besviken eftersom jag hade haft Rikard tidigare och han då hade ett enormt förtroende för mig. Relationen tog ju skada. Men jag får ge mig själv att jag gav allt hela vägen under säsongen och in i mål. Jag ville ibland skita i det och tänkte: "nu jävlar går jag in till Björn Wesström och löser det här och drar tillbaka till Holland". Men i stället kämpade jag på under träningarna.

Thern uppskattades av lagkamraterna under hela året. Han var frispråkig, spred positiv energi och ville utveckla lagets spel. Han tog – på gott och ont – stor plats.

Blir det inte jobbigt att ha en så dominant personlighet, och sen inte ens platsa i laget?

– Klart det är. Folk vet ju hur jag är. Jag säger vad jag tycker. Då kan det sticka i ögonen hos en tränare. Jag sitter inte och snackar skit med lagkamraterna, utan jag går direkt till tränaren och försöker förändra. Det uppskattas inte alltid. AIK:s defensiva spelsystem var så fastlåst förra året, så det kanske stack i ögonen på tränaren när jag kom med mina synpunkter.
LÄS OCKSÅ
Allsvenskan: Så har din klubb värvat under sommaren

⁠

För att förklara skillnaden mellan AIK våren 2017 och Norrköping 2018 bjuder Thern på ett enkelt räkneexempel. I Gnaget spelade han ofta med fem renodlade försvarare under matcherna.

– Men titta på hur vi ställer upp i Norrköping. Våra "backar" är egentligen mittfältare som Andreas Johansson, Lars Krogh Gerson, Gudmundur Thorarinsson och Filip Dagerstål. Kolla vilket lugn det gänget utstrålar med bollen. Den ende renodlade backen är hyperoffensive Ian Smith. Och så är resten anfallsspelare. Då blir det en annan typ av spel. Vi utvecklas markant mycket mer som spelare – vi är delaktiga och får säga vad vi tycker utan att det är några problem – än i ett defensivt system, säger Thern och avslutar resonemanget med ett slagord:

– I Norrköping får du använda din egen hjärna.

Enligt Thern kan inget annat lag hävda sig mot Peking vad gäller ren och skär spelkvalitet.

– Efter matchen mot Hammarby, där vi hade fantastiskt roligt när vi spelade, sa motståndarna att vi var det överlägset bästa laget de mött i år.

Spelar ni bäst fotboll i allsvenskan?

– Klart bäst fotboll. Och mest vägvinnande, för vi rullar inte för rullandets skull, utanför för att skapa målchanser. Dessutom utvecklar vi därmed också spelare som du senare kan sälja av. Men när vi spelar ut motståndarna blir det en kort notis i tidningarna, samtidigt som man skriver spaltmeter när Malmö eller AIK gör samma sak.

Jag vet att det knorrades lite i Norrköping över att värvningen av Alexander Fransson inte fick större rubriker i rikspressen. Håller du med?

– Alltså... han är sommarens bästa nyförvärv. Klart att det borde ha varit större rubriker. Jag skulle inte byta honom mot någon annan mittfältare i serien.

Inte Bachirou, Christiansen, Adu eller Olsson?

– Nej. Ingen! Vi är lika, har bra driv med bollen och tittar alltid framåt i planen. Fransson är enorm på att hålla bollen och hans vader är fan som lår.

Själv gör Thern sin klart bästa säsong på många år. Stundtals har han tilldelats ett stort defensivt ansvar eftersom han emellanåt spelat med offensiva ess som Alexander Jakobsen på innermittfältet. Sedan Thern snaggade sig så ser han ut att vara en mer köttig typ av mittfältare, och faktum är att han i år utvecklats till en bättre balanserad tvåvägsspelare. Lika snabb och finurlig som förr, men numera också stark.

– Det kommer med åren. Jag känner mig så jävla stark nu. Vi kan gnugga ner motståndare. Jag vet inte hur många bollar jag vann senast mot Bajen. Så var det inte under tiden i MFF, till exempel. Jag kan springa in bättre och lite fulare i duellerna. Jag tar fler varningar och är aggressiv. Om någon tar sig förbi mig så försöker jag klippa spelaren.

Precis som vanligt Thern också gjort stor succé i sin närmiljö. Lokala supportrar njuter när de ser honom glida runt på sin elcykel i centrum med hjälm på huvudet och solsken i blick.

– Jag är så dålig på att cykla. Jag vill inte ramla och få en hjärnskada. Hjälm är viktigt!

Så efter ett blott halvår i klubben går det att, utan att överdriva, beskriva Thern som älskad i Norrköping. Inte för att han är sliskigt insmickrande. I stället är det den här attraktiva självgodheten – busfrö och vinnarskalle i samma sprakande person – som sätter supporterhjärtan i brand.

– Jag tror folk gillar att jag är öppen och säger saker med glimten i ögat. Många andra är ju så jävla tråkiga alltid. Man läser en intervju och så säger inte spelaren ett skit. Men jag försöker inte aktivt att bli populär. Jag är ingen som springer och hämtar mikrofonen efter matcherna och sjunger ramsor med fansen. Det är inte min stil. Jag är bara mig själv.

Han är dessutom en extremt klubblojal ambassadör för IFK Norrköping. Jag får träta i en kvart med Thern innan han går med på att laget eventuellt kan ha några som helst svagheter:

– Ja, jo. Kanske ligger vi på minus i fasta situationer. Och så får vi kämpa rätt hårt för varje mål vi gör. Vi borde ha vunnit fler matcher med tre-fyra bollar.

När somliga supportrar gav upp SM-guldet efter poängtappen mot Sundsvall och Hammarby ställer sig Simon Thern oförstående till inställningen. Han bad fans att morska upp sig på sociala medier och är själv helt övertygad om att IFK Norrköping fortfarande har en god chans att vinna allsvenskan.

– Vi har AIK, Malmö, Östersund och Göteborg kvar på hemmaplan. Vi ska vinna alla våra hemmamatcher. Det bör vi. Sen tar vi lag som Trelleborg, Dalkurd, BP och Sirius på bortaplan. Vi kan gå rent. Vi måste gå för guld. Det är en fjäder i hatten när flera motståndare säger att vi spelar bäst fotboll, men jag vill vinna också.