Originalet av inlägg:1075616
Redigerat:2017-04-26 12:01:00

Jaha. Premissen är att Mikael Ahlerup som anställdes 2015 “radikalt” har misslyckats med sina tre mål: positivt driftsresultat, ökade publikintäkter och att stärka kansliet organisatoriskt.

Det är påståenden som i mångt och mycket går att verifiera eller falsifiera. Det går även att härleda orsaker i stort utan att fastna i personagrepp och lösa tyckanden, utom möjligen den sista punkten: ”att stärka kansliet organisatoriskt”. Därför tar jag den först.

Det är utifrån väldigt svårt att bedöma om en chef är bra är eller dålig ”organisatoriskt”; ett krasst mått kan vi utomstående intressenter använda som åminstone en parameter för en fotbollsklubb: antal icke-sportsligt anställda. 2006 hade t ex AIK Fotboll 20 icke-sportsligt anställda på kansliet. Sedan kom dåvarande styrelsen med diverse ”satsningar” för att bredda intäktsbasen från andra källor än fotboll. 2008 var vi uppe i 28 icke-sportsligt anställda. Om vi mellan tummen och pekfingret räknar att varje anställd kostar AIK ytterligare en miljon kronor per år så förstår alla att ökade intäkter måste täcka dessa kostnader. Detta hände ej. De ökade driftskostnaderna åt på driftsresultat – som med undantag för rekordpublikåren 2006 och 2007 - var negativt på Råsunda. Från 2009 påbörjas en bantning av den icke-sportliga personalen och kostnaderna i driften. 2011-12 är vi nere på 18 anställda. Sedan blir det ny styrelse, Thomas Edselius kommer in som VD och AIK Fotboll flyttar till Friends arena. När Thomas slutar 2015 är AIK Fotboll uppe i rekordsiffran 33 icke-sportsligt anställda. Utöver detta sluter Thomas avtal med Jonas Galottas Sports Revenue Group (”SRG”) som, mot ersättning, ska hjälpa AIK med diverse försäljning. Intäkterna ökar ej i motsvarande omfattning. AIK levererar ej postitivt driftsresultat.
Mikael Ahlerup? Under hans tid har AIK sagt upp avtalet med SRG. Galotta bestrider och parterna förliks mot att SRG får en ersättning på några miljoner. Vidare kan vi konstatera att antalet icke-sportsligt anställda har masserats ner från 33 til 28. Det leder till besparingar i driften. Det kan även leda, naturligt nog, till personliga besvikelser och ilska hos de som får gå. Eller som i SRG:s fall, personlig besvikelse hos ägaren. Det är aldrig populärt med nedskärningar i en organisation – även om de är nödvändiga. Sammanfattningsvis ser jag nödvändiga rationaliseringar – inget radikalt misslyckande.

Hur är det sedan med driftsresultatet och de ökade publikintäkterna? Vi kan avhandla dessa som en sammanhållen andra punkt.

AIK Fotboll har tre huvudsakliga ordinarie intäktskällor: matchdag, marknad och merchandise. De extraordinarie intäkterna, som ej kan tas för givna i en driftsbudget, utgörs i huvudsak av: internationellt cupspel, TV-intäkter och spelarförsäljningar. Här kan vi som sagt notera att på Råsunda var negativt driftsresultat närmast regel. De lysande undantagen var 2006 och 2007 med genomsnittspublik på 22 000 pers. Tanken var – hos de som alltid tyckte Friends area var ett bra projekt – att den nya arenan skulle ge ökade intäktsmöjligheter för matchdag, marknad och merchandise. Vi kan ledningsvis konstatera utifrån AIK:s årsredovisningar sen flytten till Friends arena att så ej blev fallet.
Merchandise fungerar faktiskt bättre än på länge. Där förefaller det bl a som ökad exponering och tillgänglighet sen flytten gett resultat.

Matchdagsintäkterna styrs av ett avtal som ingicks 2011 av dåvarande ordföranden Johan Strömberg med arenabolaget. Numera är Lagardère motpart. Återigen framgår från årsredovisningarna att det där lyftet i intäkter från matchdag har ej blivit av. Sedan kan vi notera detaljer som att AIK aldrig har kunnat erbjuda storsponsorn Åbros produkter på sina evenemang. AIK:s VIP-gäster pimplar Carlsberg. Ni som är medlemmar i Årskortsklubben samlas på O’Leary’s i Mall of Scandinvia. Varför? Friends arena är för dyrt för AIK jämfört med O’Leary’s. Biljettkampanjer försvåras av att arenabolaget, enligt avtal, ska ha ersättning för fribiljetter - även om platserna annars står tomma. Mer allvarligt är konstruktionen i avtalet att arenabolaget ska ha procent och hyra på all publik – även ovanför en viss brytpunkt. Johan

Strömberg hade en urstark förhandlingsposition 2011. Tyvärr var dennes taktik att ”vara kompis” med Solna stad och Friends arena – istället för att staka ut AIK:s krav. Ett vanligt misstag hos intelligenta människor i förhandlingar. De tror att ”bussighet” i förhandlingar ska leda till mer gentjänster och förståelse. Det leder till ett uselt avtal för ”den snälle” – i detta fall AIK. Det krävs en halsbrytande brist på logik för att lasta Mikael Ahlerup för detta avtal.

Marknadsavdelningen har aldrig riktigt fungerat i AIK. Så länge vi spelade på Råsunda var ursäkten att utrymmena ej medgav bra arrangemang för sponsorerna. Allt detta skulle ändras med flytten till Friends arena. Vidare fanns det klagomål på kompetensen hos marknadsfolket i AIK.
Tidigare styrelse i AIK och Thomas Edselius slöt därför avtal 2015 med Lagardère att de skulle betala en klumpsumma till AIK i marknadsintäkter. Vad jag förstår finns tre huvudproblem med avtalskonstruktionen: a) Lagardères personal saknar kompetens b) Lagardère tolkar avtalet som att de kan ”betala” AIK med barter dvs varor och tjänster som schampoo-flaskor och hemslöjd av tveksamt värde c) AIK står för Lagardères kostnader för ”sina” marknadsarrangemang och det är Lagardères arenabolag som sätter priserna – en rävsax som heter duga.

Ännu ett märkligt avtal som ej kan lastas Mikael Ahlerup – utan snarare tidigare styrelse och VD. Här går jag ej ens in på de märkliga turer där ägaren i SRG, Galotta, har dykt upp på möten mellan AIK och Lagardère bl a med Per Bystedt innan denne gjorde överraskande comeback som ordförande i AIK Fotboll i december 2016.

Det ”radikala” misslyckandet ser jag hos den valberedning som föreslagit nuvarande ordförande i AIK Fotboll. Det är alldeles tydligt att AIK Fotboll fortfarande plågas av att människor med intressekonflikter har för mycket att säga till om. VD får ej sköta sitt jobb på ett normalt sätt som gynnar AIK Fotboll.